Gymnastiklektioner som satt spår för livet

Jag har sedan jag var liten haft problem med min rygg. Min ryggrad är inte riktigt så rak som den borde vara och mina bin olika långa. Detta ger mig bland annat värk i kroppen, främst i min ena höft. När jag var yngre var värken oftast ganska mild och kom i korta perioder men ju äldre jag blir desto kraftigare blir värken och perioderna den håller i sig blir allt längre. Jag har därför insett att det antagligen vore bra om jag tränade med förhoppningen att det ska mildras lite.

Jag har i dagsläget inte tränat "seriöst" så många gånger men en sak som slagit mig är hur jag automatiskt tycker att träning är tråkigt. Jag kunde till en början inte förstå varför jag fann det så tråkigt men så kom jag på den troliga orsaken, gymnastiklektionerna i skolan.

Jag var hyfsat aktiv som barn och red, gick på gymnastik, dansade med mera men det går också att se ett mönster. När gymnastiklektionerna i skolan med tillhörande press gjorde sitt antågande blev jag mindre och mindre intresserad av fysisk aktivitet på fritiden. När jag kom upp i högstadiet och mina prestationer dessutom skulle betygsättas slutade jag helt.

Jag kan visserligen inte säga till 100% att det beror på just eller enbart gymnastiklektionerna men det känns som en väldigt trolig orsak. Man kan bara spela så många fotbollsmatcher där killarna tar alla plats och vägrar passa till dom "dåliga" tjejerna, få så många anmärkningar på ens prestationer med mera innan det blir tråkigt.

Jag inser att det som för min del beskriver gymnastiklektionerna i skolan lika gärna hade kunnat vara engelska, svenska eller något annat ämne för någon annan. För egen del kan jag t.ex se samma mönster rörande andra ämnen, bland annat bild och träslöjd.

Alla skolans ämnen är egentligen kul men alla upplever det inte så. Alla skolans ämnen innehåller saker som är viktiga för det framtida livet och då är det definitivt inte bra att man tappar så många på vägen. Det finns saker som jag innan skoltiden gjorde utan en tanke på vad andra tyckte om det men som jag efter skoltiden mest bara tänker att det skulle vara kul att göra. Till stor del antagligen på grund av negativa upplevelser i skolan.

Alla skolämnen är egentligen kul och innehåller saker som är viktiga för det framtida livet, därför är det hemskt att man tappar människor på vägen. Alla passar inte i det strikta mönster och bedömningskriterier som skolan består. Min dröm är en skola som man kan gå ut med samma glädje inför lärande, kreativitet och självförtroende som när man påbörjade den.

Liknande inlägg

Kommentera här: