Får jag verkligen se ut hur jag vill?

En del av min tanke med den här bloggen är att jag ska bli bättre på att tycka och uttrycka mina åsikter, ett led i detta är att jag hade tänkt ha en bild på mig själv här på bloggen.

Jag är oftare den som står bakom kameran än framför så det finns inte sådär fasligt många bilder på mig men jag kan ändå inte bestämma mig för vilken jag ska ta. Att jag inte kan bestämma mig beror dock inte på att jag inte tycker att jag ser snygg ut på bilderna (för det gör jag på dom flesta) utan mer på vilket intryck bilden ger av mig som person.

Min blogg är inte så stor än och det är inte så många som läser så egentligen kanske man kan tycka att det inte spelar någon större roll men via internet är det här det enda intryck som läsaren kommer få av mig. Annars kommunicerar jag nästan uteslutande på nätet med folk som jag träffar irl också. Där har jag liksom en chans till att göra ett intryck.

Jag vet mycket väl att jag egentligen bara borde lägga upp vilken bild som helst så länge jag känner mig bekväm med den men det kommer ändå bli intressant oavsett vilken bild jag väljer. Kommer folk kommentera och tycka att "Sådär kan minsann inte en feminist/vegetarian mm se ut!".

Eller finns det faktiskt människor som kan se en bild där jag t.ex ser stereotypt kvinnlig ut, tänka att jag faktiskt har en poäng med det jag skriver och lägga bort fördomarna om att feminister är "manliga"?

In libris libertas!

Det finns få saker jag har ett så kärleksfullt förhållande till som böcker. När man precis får dom och dom är sådär stela, nya och luktar alldeles underbart. Den nötta ryggen och tummade sidorna som visar att en bok är väldigt bra.

Jag har just nu ca 720 böcker hemma. Och sitter dessutom och överlägger med mig själv om ifall jag ska beställa fler böcker och i så fall vilka.  Beställer jag fler böcker brukar jag har svårt att bestämma mig för vilken jag ska börja med, alla verkar ju vara så bra!

Jag älskar verklighetsflykten som böcker och tv-serier erbjuder mig. Man kan visserligen inte "fly" in i andra världar allt för mycket/länge (Eller för att citera min favorit Albus Dumbledore: "It does not do to dwell on dreams and forget to live, remember that.") men just i det ögonblicket kan det vara bra. Dessutom kan personerna i berättelserna råka ut för samma saker som en själv och ge en nya perppektiv på det.

Jag har för tillfället ca 720 böcker hemma. (721 stycken om man räknar med den jag har skrivit)
Jag har bara ett problem. Jag får snart inte plats med fler.

Jobbiga vegetarianer gör mig vansinnig!

Efter att bland annat ha läst det här inlägget på Lady Dahmers blogg så började jag fundera.

Inlägget handlar bland annat om att laga mat fri från kött och/eller animalier om man har bjudit över vänner som är veg. Jag har själv hört liknande kommentarer förut, bland annat från en person som hävdade att hen absolut inte skulle bjuda ett barn som äter veg på egen mat på ett barnkalas utan där åt man minsann det som erbjöds.

Det gör mig helt jävla vansinnig!

Jag skulle aldrig kunna låta ett barn som blivit inbjuden på mitt barns födelsedagskalas och är t.ex laktosintolerant sitta och titta på när dom andra ungarna får glass med motiveringen att man ska äta det som bjuds. Samma sak gäller om det var ett veg-barn.

Jag har också hört många säga att det är så jobbigt att laga olika mat till folk som kommer (Om någon t.ex är religiös och äter efter speciella "regler", allergier osv) men om man tänker efter lite så inser man att vegetarisk/vegansk mat är svaret! Man har uteslutit många allrgener ur maten och man behöver bara laga en enda maträtt. (Ja, jag vet att det finns folk som fortfarande inte kan äta maten men  man har ändå kommit en bit på vägen)

Så jävla trist med folk som sitter fast i sina gamla, tvärsäkra åsikter och vägrar se sig om i världen och ta till sig nya intryck.

Liknande inlägg