Målet är inget, vägen dit allt
När jag gjorde det insåg jag att det kändes som att det inte var längesen alls som jag stod där och gjorde matlådan inför idag. Jag kan vara virrig till tusen och har därför en lista där jag delvis skriver upp "engångsföretelser" som jag raderar när dom är avklarade och dagligen återkommande saker som jag bara sätter en "stjärna" framför när jag gjort dom som jag sedan tar bort. Mycket av mina dagar spenderas med ett enda mål i sikte, att få klart allting på min lista. Och det är ju inte kul. Speciellt inte om jag stressar igenom saker för att kunna bli fördig med listan.
Jag har också kommit på mig själv med att tänka likadant när det gäller t.ex. tv-serier. Även fast jag inte kollar på någon serie jag ogillar så är jag okoncentrerad en stor del av tiden eftersom jag tänker ungefär "Ett avsnitt mindre tills jag sett hrla serien".
Liknande tankesätt genomsyrar hela min vardag och hindrar mig från att njuta av livet. Man kan visserligen se sitt liv som en lång radda av saker man måste klara av och sen dör man men vad för liv är det? Varför lever jag inte här och nu utan hela tiden tänker fem steg framåt?
Nu när jag tänker efter så är talessättet "Målet är inget, vägen dit allt" något av det klokaste jag någonsin hört.